Degu
Biologi
Deguns latinska namn är Octodon Degu, den är medlem av gnagarsläktet Octodontidae. Ordet octodontidae (”åtta tänder”) kommer av att artmedlemmarna har kindtänder som är formade som en åtta. Den kommer ursprungligen från Chile, men finns även i andra sydamerikanska länder. Degun bor i bergstrakter, på mellan 1000-3000 meters höjd. Därför tål den kyla och vind mycket bättre än värme och fuktighet. Man bör dock inte utsätta degun för drag, våra domesticerade degus tål inte lika mycket som sina vilda släktingar.
Deguns livslängd i fångenskap brukar ligga runt 6-10 år, i det vilda 1-2 år. I frihet har degun fiender; rovfåglar och ormar. Degun är mest aktiv på dagen, till skillnad från andra gnagare. Den vuxna deguns längd utan svans är 25-30 cm, vikt ca 300 gram. En speciell sak med degun är att den, liksom gerbilen, kan tappa en del av sin svans (som vissa ödlor), om den sitter fast i något. Försöker till exempel en rovfågel fånga en degu, siktar den oftast på svanstofsen. Då flyger den iväg med bara en bit hår i munnen, och degun är räddad! Kvar blir en bit blodig svansrot, som degun gnager av. Svanstofsen växer aldrig ut igen. Ta därför aldrig upp en degu i svansen! Även om den inte har någon nytta av svanstofsen i fångenskap, gör det väldigt ont på degun när tofsen lossnar!
Hantering
För att lyfta upp en degu kan du lättast låta den gå upp i din hand, detta gör en tam degu gärna! För att fånga en skyggare degu, kan du sakta kupa händerna runt den, och sedan lyfta den. Gör allting långsamt (och akta svansen!), så försöker den oftast inte smita. Har du en väldigt skygg degu, kan du lägga ner en liten kartong i buren och låta degun gå in i den, innan du lyfter den! Små mörka krypin är oemotståndliga för en degu! Det enklaste sättet att få en degu tam är att ge den godbitar ur handen! När den blivit tamare kan du klia den försiktigt bakom kinderna, en del degus gillar också att bli kliade mellan frambenen och på magen.
Buren
Deguns bur bör vara minst 70x70x45 cm (för 2-5 degus), med hyllor och andra saker att klättra på. I frihet lever degun i invecklade gångsystem i marken, med många ingångar som döljs av högar av pinnar och andra saker. Hålorna kan bebos av en flock med upp till 100 medlemmar, och kan vara så djupa som någon meter ner i marken. Där finns bohålor, toaletter, skafferi och sovplatser. Hyllor, trähus och klätterleksaker hjälper till att skapa en mer naturlig boplats för degun. Degun behöver även ett motionshjul, som ska vara minst 25 cm i diameter. I buren ska även finnas ett badkar med finkornig sand (s k chinchillasand), som degun rullar sig i för att sköta sin päls. Får inte degun bada regelbundet kommer den att börja klia sig mycket. Sandbadet kan sättas in i buren en stund, en gång om dagen. Står den jämt inne kommer den snabbt att smutsas ner, då degun också använder den som toalett. Hyllorna i buren får inte bestå av galler, då degun kan få pododermatitis, som är såriga och svullna tassar. Degun måste ha gnagmöjligheter, då tänderna alltid växer. En gren av frukt/lövträd är lämpligt. OBS! Barrträd är dödligt giftigt för en degu, och päronträd innehåller garvsyra som också är skadligt för degun.
Foder
Deguns kost är väldigt viktig, då den lätt får diabetes. Mat som innehåller mycket fett och socker är strängt förbjudet! Olämpligt foder är frukt, nötter och solrosfrön (solrosfrön bör bara ges som godis nån gång ibland). Basfodret är hö, som degun alltid måste ha fri tillgång till. Annat lämpligt foder är pellets (titta efter så de inte har hög fetthalt!), manglade ärtor, torkade grönsaker, sallad, färska grönsaker, hökroketter, havre och korn. Färska morötter innehåller mycket c-vitaminer, och är oftast uppskattat hos degun. En del degus tycker också om tomater, fast de bör inte få för mycket (då kan de bli dåliga i magen). Du märker snabbt vad din degu mest tycker om, och kan då ge det som extra godis ur handen, för att få degun tamare.
Tänderna på en degu ska vara oranga/mörkgula. Tänderna kan bli vita när degun saknar viktiga vitaminer (särskilt c-vitaminer), eller är sjuk .Om din degu börjar få vitaminbrist kan du ge den vitamindroppar i vattnet, det finns särskilda vitamindroppar för degu och chinchilla i zoohandeln. Vattnet ska bytas varje dag, och en vattenflaska är att föredra framför vattenskål, då vattnet håller sig fräschare i flaskan.
Uppfödning
En deguhane kan bli könsmogen redan när han är 10 veckor gammal, men oftast inte förrän han är 6-12 månader gammal. En hona blir könsmogen mellan 3-12 månaders ålder. Det kan ta lång tid innan ett par får sin första kull, upp till ett par år! Honan är brunstig ungefär var 30:e dag, och är dräktig i 90-93 dagar. Man ska handskas så försiktigt som möjligt med en dräktig hona, då hon lätt kan få missfall (”kasta”) ungarna.
Det ska inte ta mer än 45 minuter för en hona att föda alla sina ungar, och kullstorleken varierar mellan 1-10, 6 är vanligast. En honas första kull består oftast bara av hanar. Till skillnad från de flesta andra gnagare, föds deguungar fullt utvecklade, med päls och öppna ögon. Huvudet ser abnormt stort ut mot kroppen, men det jämnar ut sig efter några veckor. De börjar genast kravla omkring i boet, och inom några dagar undersöker de buren. Mina kullar upptäckte hjulet vid två veckors ålder, och började smaka på fast föda ungefär samtidigt. Har flera honor ungar samtidigt, delar de ofta på bo och delar på uppgifterna med att dia och tvätta ungarna. Degupappan hjälper oftast till med ungarna, föser dem tillbaka till boet, och vaktar dem då de är ute på äventyr. Han hjälper också till med att hålla dem varma i boet. Degumamman är väldigt beskyddande, och en del honor t o m dödar sina ungar om man handskas med dem innan honan är tillfreds med ens närvaro vid boet. Ungarna är helt avvanda vid 6 veckors ålder. Även om ungarna bara äter fast föda vid 4 veckors ålder, bör man inte skilja dem från mamman så tidigt.