Gerbil

Meriones Unguiculatus

Gerbilens latinska namn är Meriones Unguiculatus vilket betyder ”liten kloförsedd krigare”, men i dagligt tal kallas den för (mongolisk) gerbil eller ökenråtta

I vilt tillstånd finns den i Centralasien, Indien, Mellanöstern och Afrika. Gerbilen upptäcktes i slutet av 1800-talet men har bara hållits som husdjur i Sverige sedan 1960-talet. Gerbilen lever i vilt tillstånd i stora familjegrupper som håller till i hålor under jorden. Grupperna består av några vuxna hanar, honor, ungar och halvvuxna djur. Gruppen leds av en alfahona och alfahane. Gerbilen är aktiv både under dagen och natten och sysselsätter sig då främst med att leta föda som består av frön, nötter, rötter och ibland någon insekt.

Utseende
Gerbilen är mindre än en råtta men större än en mus. Till skillnad från just möss och råttor har gerbilen en hårbeklädd svans som avslutas med en liten penseltofs. Kroppen är ca 10-12 cm lång och svansen ungefär 10 cm. Gerbilen väger mellan 70 och 120 gram och honorna är något mindre än hanarna. Gerbilen har ett brett huvud, små framtassar och lite längre bakben som de gärna ställer sig på för att få uppsikt över läget. Öronen på en gerbil är ganska små, men ögonen är desto större och de är placerade på sidan av huvudet för att ge ett stort synfält. Gerbilen har utmärkt hörsel, som är utvecklad för att kunna höra rovdjur på långt håll, men den har en ganska dålig syn. Om en gerbil upptäcker fara börjar den stampa med bakbenen för att varna resten av sin klan.

Reproduktion
Gerbiler blir könsmogna när de är ca 9-12 veckor gamla. De kan producera sin första kull när de är i den åldern, men oftast klarar så unga honor inte av att ta hand om sina ungar. Dräktigheten är ca 25 dagar och kullstorleken varierar mellan 2-9, men det vanligast är 4-6 ungar. En gerbil i fångenskap blir mellan 2½ och 4 år.

Skötsel och uppförande i fångenskap
De burar man kan ha gerbiler i är Dunaburar, akvarium och terrarium. Buren/akvariet/terrariet för två gerbiler ska rymma minst 45 liter vilket motsvarar måtten (längd) 50 cm, (bredd) 30 cm, (höjd) 30 cm, men buren får gärna vara större. Gallerburar är inget bra alternativ till gerbiler eftersom risken finns att de fastnar med svansen och den går av. De gnager även på gallret vilket gör att pälsen blir avskavd på nosen och det mesta av spånet kommer att skvätta ut på golvet.

Till ett akvarium måste man ha ett tätslutande nätlock. Både akvarium och terrarium är bra i det avseendet att inget spån skvätter ut och man ser dessutom gerbilerna tydligt genom glasväggen.Nätlocket till akvariet måste ha så pass små maskor att gerbilerna inte kan smita igenom och det måste vara så pass grovt att de inte kan gnaga sig igenom. Det måste även sitta ordentligt fast på akvariet. Så kallade Dunaburar är mycket populära hos gerbilägare då de är lättstädade, inget spån kan skvätta ut och det är lätt att ta upp gerbilerna ur buren. Burarna finns i olika storlekar.

De är mycket nyfikna, vänliga och intelligenta. De blir tamare ju mer man hanterar dem De reproducerar sig väl i fångensskap. Man kan ge gerbiler samma mat som hamstrar, dvs. en bra fröblandning utan pellets. Det får inte vara för mycket solrosdrön och jordnötter i blandningen. Eftersom gerbiler är ökendjur dricker de väldig lite, men de ska alltid ha tillgång till färskt vatten.

Som burmaterial kan man använda kutterspån eller aspspån och även extra bomaterial såsom hushållspapper eller pappersservetter. De behöver också en skål med sand för att hålla pälsen ren.